Det är inte alltid lätt

Det växande utbud av tv-kanaler som präglat min generations uppväxt har resulterat i att vi har utvecklat en speciell förmåga att överblicka flera olika händelseförlopp parallellt. De flesta i min åldersgrupp har inga problem att samtidigt hänga med i poängjakten i Vem kan slå Filip och Fredrik, våndas över de ensamma mammornas strapatser och dessutom försöka förstå vad Osbournes reloaded egentligen går ut på. Ett gediget tv-tittande har begåvat oss med en dignande repertoar av presumtiva händelseförlopp, och vi har inga större problem att fylla i de luckor som uppstår när vi växlar mellan olika kanaler.

Det simultana tittandet underlättas förstås av reklampauserna, som i detta avseende är ett välkomnat inslag som ökar möjligheterna att bilda sig en uppfattning om ett programinnehåll utan att gå miste om så mycket av intrigen i ett annat. Åratal av tv-tittande har gjort att man lärt sig hur reklampauserna är fördelade i de olika kanalerna, och hur man utnyttjar dem mest fördelaktigt. (Att det bara är femman som insett värdet i att undvika reklampauser mellan olika program är för mig en gåta.)

Jag har sedan länge ansett mig själv vara en mästare i denna konst, och betraktat talangen som integrerad i min person. Men igår hände något. Jag fick känna på hur svårt det är att hänga med i svängarna om man inte besitter förmågan. Anledningen till den totalförvirring som faktiskt infann sig igår var ett ovanligt likriktat programutbud kanalerna emellan. (Eventuellt förstärktes oredan i mitt huvud av extrem tröttma). Femman visade en film med Dustin Hoffman och Gene Hackman. Samtidigt hade Hoffman en framträdande roll i en film på Svt. Och Gene Hackman spelade med i en film på sexan.



Jag var fullkomligt oförmögen att skilja de olika intrigerna åt. (Borde inte han infinna sig i rätten vid det här laget? Vad är det för skum julfest helt plötsligt? Varför har han konstiga superhjältekläder på sig? Vem fan är god och vem är ond?) Till slut blev jag tvungen att stänga av apparaten.

Trots att det ibland kan kännas skrämmande när saker och ting inte fungerar som de brukar, är jag övertygad om att det som hände mig igår var nånting positivt. Det är viktigt att påminnas om att mina sätt att uppleva saker inte är allmängiltiga. Det som jag betraktar som okomplicerat är inte nödvändigtvis okomplicerat för en annan person. Att då och då ta del av andras verkligheter är lärorikt, och det är berikande att se saker från andra synvinklar. Det är en komplex värld vi lever i, glöm aldrig det!