torsdag 26 november 2009

Bästa programidén



Är så trött på debbatprogrammen som går nu. Bara massa besserwissers som inte lyssnar på vad den andre har att säga. Vore så mycket mer underhållande om de tog upp lite flummigare ämnen som detta om Selma. Varför skulle de inte kunna göra så? Just det!

måndag 23 november 2009

Finns bara en Rusty! (men flera Hobie)






För att följa upp på Saras inlägg om skådespelare som inte passar in tänkte jag skriva lite om the mutha of all skumves. Skådespelarbytet.

Ni vet, man följer en serie och sen helt plötsligt är Hobie inte den där gulliga killen utan en annan knarkande ja ni hajar.

Vadå som man inte skulle märka? Ok, vi märkte. Tog ni nån lik? Ja ibland, ibland inte. Oftast är det helt dra mig på trissor jobbigt, såpass att man inte pallar mer...

Nedan är några exempel från filmens värld (med snodda citat från rolig amerikansk filmtidning):

  1. Original: Edward Furlong in Terminator 2: Judgment Day Pinch-Hitter: Nick Stahl in Terminator 3: Rise of the Machines as John Connor Verdict: Sure, John Connor has gotten older (and wiser?) in the 12-interim between T2and T3, but might be point out that Furlong is actually older than Stahl? Perhaps Furlong was too busy freeing lobsters from grocery stories to reprise his role. At least the newest John Connor — Christian Bale in 2009’s Terminator Salvation — has the excuse of being older and more age-appropriate for the role than either Furlong or Stahl.
  2. Original: Jodie Foster in The Silence of the Lambs Pinch-Hitter: Julianne Moore in Hannibal Verdict: Hannibal might not have a number in its title, but it’s a sequel without a doubt. Are we supposed to not notice that Foster, who won an Oscar for her role as Clarice Starling, is replaced by Julianne Moore? Moore won an MTV Best Kiss Award for her dangerous smooch with Hannibal the Cannibal. Woo!
  3. Original: Anthony Michael Hall in Vacation Pinch-Hitter(s): Jason Lively in European Vacation, Johnny Galecki in Christmas Vacation, and Ethan Embry in Vegas Vacation Verdict: Chevy Chase and Beverly D’Angelo found time in their busy careers to do all four Vacation movies, but apparently each one of the Rusty Griswolds were busy. Guess they got too big for their britches? The character of Audrey Griswold shared the same fate.
Tävling: Vem kan komma på vem den tredje är ovan, Hobie, Rusty och????

Svar skickas till kommentatorfältet

Fysisk komik - nja tack!

Är det inte fascinerande att det verkligen finns kvalitetsskillnader inom dråpliga-hemmavideo-fadäser-tv-genren? Tabbe som tabbe, tänker man kanske, men icke!

Jag ägnar gärna nån timme då och då åt America's Funniest Home Videos, men TV4 Komedis motsvarighet Life's Funniest Moments är fullkomligt outhärdligt. Hur kan det komma sig? Föregås varje AFV-avsnitt av en noggrann urvalsprocess? Förmodligen. Och sen har vi ju det där med prispengarna i AFV, som sannolikt motiverar folk att skicka in fler bidrag. Men jag tycker ändå att det är märkligt att slapstick kan vara kul på en kanal och vedervärdigt på en annan.


Vilken typ av inslag gillar ni mest? Jag gillar bäbisar och djur som ramlar eller blir rädda, och djur som misslyckas med t.ex. att hoppa från en punkt till en annan. Jag gillar inte förberedda pranks eller filmer där människor lyckas, eller misslyckas, med knasiga strapatser. Jag tycker inte om djur som fajtas med större djur/människor. Jag gillar inte heller saker-i-skrevet-bitarna. Bröllopsfilmerna kan vara kul ibland, men då måste det vara nåt mer än att bruden ramlar på dansgolvet.

Intressant casting

Ibland förundras jag över rollbesättningen i vissa tv-serier. Särskilt när man ska porträttera familjer, och en person liksom sticker ut bland de övriga.

Mitt favoritexempel är Ruthie i 7th Heaven, som ser oerhört halvmulatto ut i en i övrigt ganska linblond all caucasian family.




Och sen har vi ju den där helt malplacerade typ indiska systersonen i Ugly Betty.



Båda skiljer sig liksom lite för mycket från sin omgivning för att man som tittare ska kunna undgå att reflektera över det. Och det måste ju rollsättaren vara medveten om, eller? Är det modigt eller idiotiskt att casta på det här sättet? Jag vet inte.

(När jag gör efterforskningar framkommer det att Mackenzie Rosman (Ruthie) tydligen är av cherokee-indiansk börd, och att Mark Indelicato (Justin Suarez) är puertorican/italian. Där ser man. Men ni fattar vad jag menar.)

torsdag 19 november 2009

Nördarnas afton



Vad tycker ni om Glee? Hittills är jag enbart besviken, vaddå tittarsuccé? Men jag tycker att det är fascinerande att hela skådespelarensemblens musikalnördighet lyser igenom. Den "populära sportkillen" - sååå inte trovärdig!

Otippad sympativändning

You go, Tim!

Allt är förstås relativt och måste ses i ljuset av omständigheterna. Men tänk att kombon slingad-blingad-gymoholic-bartender+slingad-stringad-rassemorsa skulle gå hem hos mig!

Reko-Gerd och Reko-Christian är ju bara ett par fööör trööökigt intestsägande lamisar med konstiga idéer om vad som skulle kunna vara bra på pappret.

Freak show-Naima och plutmuns-Bobby är ju kul, men mer på ett "jag skrattar åt er"-sätt än nåt annat.

måndag 16 november 2009

Rapport från Paradiset - citat endast!

"jag tror folk uppfattar mig som flirtig men jag är mer vahetere.....trevlig"

"man kan ju liksom slå ihop ett och ett å så blir d....två"

"stefan, vem gillar du sämst här? - dig"

Ses imorrn Farsta Pavel Hotel

Mr. Chips

Du vet att du vill kolla!


Är rätt förvånad över att Paradise Hotel får se dagens ljus igen denna gång på min favvo kanan Tv6. Ny säsong alltså inga repriser. Minns att det var den såpan man inte kunde hitta någon man gillade. Alla var totalt Borås. Lär inte följa det i år heller men ett avsnitt måste man väl klämma. Nytt för i år är tydligen att de gökar utan täcke och i Svt 2 så att säga.

Hoppas på mycket snabba linnen och tatueringar plus att de går på flaskan rätt tidigt.

torsdag 12 november 2009

TV6















Mellan programmen brukar kanalerna ha en trist person eller skylt som säger att "snart är det nyheter". Kvalitets-tv.

Men TV6 "kanalen för den yngre ironiska generationen" har tagit detta ett steg längre. Hallåan är tokrolig, på riktigt tokrolig. Så störig så jag gillar det numer efter 19,000 gånger.

T.ex. sändes 2 avsnitt av Simpsons häromdan. När det första var slut sa han: "och snart blir det mer Simpsons men först reklam". Inte så kul tycker du. Nä, men efter reklamen lät det något såhär: "för dig som väntar på bla bla får du vänta för nu kör vi mer Simpsons, ja jag sa ju det innan reklamen bla bla".

Ett annat exempel är när dom kör en trailer på en trött film. Dom vet liksom att det är Skräp-tv och hymlar inte med det. "Den roliga hallåan får rycka in och köra nåt kul" säger man på morgonmötet sippandes på en mocca chicca lacka fetta tall grande lattucino (säkert i nåt jla pr-kommunikationsglasrum där det är såååå jla MEDIA - stay in school kids don't do drugs and media)

Klipp till bild på Milla Jovovich eller nåt i nån galen sci-fikalkonrulle och så får man roliga hallåan som säger: "vill du se milla sparka rymd-butt i galen frilla? onsdag kl21!"

Skräp-tvs okrönte konung, TV6-hallåan....I salute you

Mr. Chips




onsdag 11 november 2009

Då så, bildspecial

Veckans poll talar sitt tydliga språk. Jag ger er det ni vill ha. Håll till godo:















söndag 8 november 2009

Olika referensramar

Ibland skäms jag lite över hur skräp-tv-skadad jag är. Varje gång någon berättar att de tittat på Debatt - det slår aldrig fel - blir jag i två sekunder überintresserad för att min hjärna tolkar det som att personen i fråga snackar om nån spännande femman-dokumentär/MTV-reality show.


torsdag 5 november 2009

Hitler-TV

Asså lite osmakligt kse, men ändå klart intressant och störigt. Har ni provat zappa runt lite vid 23-snåret en vardagskväll? Klart som korvspad kommer ni då zappa förbi lite krigsbilder i svartvitt från troligtvis 2a världskriget.

Det är ju liksom lite Hitler-tv hela tiden. Inte för inte tycker jag om det. Klart lärorikt och ofta intressant för att inte prata om nyttigt för folk att se.

Mellan varven av dessa krigsbilder brukar det vara the occasional färgbild, oftast när Adolf samt lite klassiska höga militärpolare glider runt vid ett slott med en hund och klart nervösa/skitskraja brudar i närheten.

Sen klipper vi till nån äldre herre (krigsveteran eller fd hög allierad militär) som berättar i mysig BBC-setting som ger intressant flavour till bilderna och "gör det verkligt". Ofta ganska intressant det med.

Det underliga är dock det här:
  • Hur intressant är det här? svar: mycket
  • Hur viktigt är det här? svar: mycket
  • Hur mycket finns det att berätta? svar: kör på, finns inget annat man bör nöta på tv som det här ämnet.
  • Hemskt? Ja.
  • Bra? Ja!!!!

Ok, men hur mycket kan man dryfta det här? Tydligen rätt mycket och rätt ofta för sug på de här dokumentärerna:

  1. Hitlers kvinnor
  2. Hitlers närmsta män
  3. Hitlers första dagar
  4. Hitlers sista(?) dagar
  5. Hitlers mat
  6. Hitlers största slag
  7. Hitlers hemligheter

Hitler-tv helt enkelt. Skit i att dom slänger in samma svartvita bilder på nån kanon från nåt slag som troligtvis inte har med saken att göra, helt ärligt hur mycket rörliga bilder kan det finnas direkt från fronten 1939-1945?

Inte konstigt att det känns som man sett det förut men ändå tittar vidare.

Jag säger, bra kvalitets-tv i skräp-tvformat. Mer sånt...

Nu utbildar vi alla en gång för alla, och sen gör vi ett varv till för det här är viktigt.

History och Discovery (TV4 brukar vara bra dom med va) - I salute you!

Tack B Gott & Blandat för uppslaget till detta inlägg.

Mr. Chips

onsdag 4 november 2009

Den tvetydiga dialogen

Har ni tänkt på hur ofta vi förväntas läsa mellan raderna när vi tittar på teve? Ibland upplever jag att dialogen totalt förlorat sin historiebärande funktion. Merparten av budskapet förmedlas istället allegoriskt, genom anspelningar och insinuationer. De faktiska samtal som äger rum är så smockfulla av symbolik att det blir löjligt. Manusförfattarna verkar ha fått dille på metaforer, och låter karaktärernas sanna intentioner och känslolägen uttryckas genom mer eller mindre vaga hänsyftningar. Dessutom verkar författarna ha fått för sig att personernas innersta väsen bäst förmedlas genom oneliners i just denna typ av ordväxling. Helknasigt, och inte ett dugg trovärdigt, om ni frågar mig. Det är inte normalt att vara så välformulerad, kvicktänkt och självmedveten i prekära lägen.

Jag ska ge ett förtydligande exempel på vad jag menar: Igår såg jag några minuter av ett Las Vegas-avsnitt. Bruden (som jag tror heter Sam) hade just bjudit upp en het snubbe på rummet. Trots att jag missat upptakten förstod jag att det liksom var lite risky för dem att hänga med varandra på nåt sätt. Det var uppenbart att de hade the hots för varandra, men det fanns nån bakomliggande, känslomässigt grundad problematik som jag inte riktigt greppade.



Sen utspelade sig följande dialog:

HET DUDE: Varför har du resväskorna packade?

HET BRUD: Det har jag alltid. Jag är inte en flicka som rotar mig.

HET DUDE: Man vet aldrig om ett bättre erbjudande dyker upp…

HET BRUD: Exakt…

Samtalet avbryts av ett viktigt telefonsamtal, som får till följd att duden måste lämna hotellet.

HET DUDE (PÅ VÄG UT): Packa upp väskorna!

HET BRUD (ROPAR EFTER DUDEN): Jag packar ALDRIG upp!

Close-up på hennes ansikte när hon tittar på väskorna (underförstått: ”Tänk om det här är en dude att satsa på?!").

Min fråga till er är: Hur ofta utspelar sig sådana här samtal i verkligheten?

tisdag 3 november 2009

Ännu mera sexy looks

Tack Elsa, som påminde om ytterligare en flitig kisare - Ed Westwick, Chuck Bass i Gossip Girl. (Fler kommentarer tack, vi gillar sånt!)



Det finns utan tvekan en hel uppsjö skådisar för vilka sängkammarblicken är regel snarare än undantag. Jag har förstått att Chuck, och resten av den manliga G.G.-ensemblen, är himla poppis, inte minst hos brudarna. Så Westwick gör uppenbarligen någonting rätt, men vad?

Kan det faktiskt vara så att det är kisandet som får den kvinnliga publiken att smälta? Personligen tycker jag att skådespeleriet kan bli lite onyanserat av för mycket av denna vara. Karaktären tappar trovärdighet genom att konstant göra anspråk på att vara sexigt mystisk. Vad tycker ni om sängkammarblick 24/7? Rösta till höger! (Kom igen! Gör det då!)