Den tvetydiga dialogen

Har ni tänkt på hur ofta vi förväntas läsa mellan raderna när vi tittar på teve? Ibland upplever jag att dialogen totalt förlorat sin historiebärande funktion. Merparten av budskapet förmedlas istället allegoriskt, genom anspelningar och insinuationer. De faktiska samtal som äger rum är så smockfulla av symbolik att det blir löjligt. Manusförfattarna verkar ha fått dille på metaforer, och låter karaktärernas sanna intentioner och känslolägen uttryckas genom mer eller mindre vaga hänsyftningar. Dessutom verkar författarna ha fått för sig att personernas innersta väsen bäst förmedlas genom oneliners i just denna typ av ordväxling. Helknasigt, och inte ett dugg trovärdigt, om ni frågar mig. Det är inte normalt att vara så välformulerad, kvicktänkt och självmedveten i prekära lägen.

Jag ska ge ett förtydligande exempel på vad jag menar: Igår såg jag några minuter av ett Las Vegas-avsnitt. Bruden (som jag tror heter Sam) hade just bjudit upp en het snubbe på rummet. Trots att jag missat upptakten förstod jag att det liksom var lite risky för dem att hänga med varandra på nåt sätt. Det var uppenbart att de hade the hots för varandra, men det fanns nån bakomliggande, känslomässigt grundad problematik som jag inte riktigt greppade.



Sen utspelade sig följande dialog:

HET DUDE: Varför har du resväskorna packade?

HET BRUD: Det har jag alltid. Jag är inte en flicka som rotar mig.

HET DUDE: Man vet aldrig om ett bättre erbjudande dyker upp…

HET BRUD: Exakt…

Samtalet avbryts av ett viktigt telefonsamtal, som får till följd att duden måste lämna hotellet.

HET DUDE (PÅ VÄG UT): Packa upp väskorna!

HET BRUD (ROPAR EFTER DUDEN): Jag packar ALDRIG upp!

Close-up på hennes ansikte när hon tittar på väskorna (underförstått: ”Tänk om det här är en dude att satsa på?!").

Min fråga till er är: Hur ofta utspelar sig sådana här samtal i verkligheten?