Hon är vild som vinden, hon är varm som en sommarnatt

När jag var ung tjej fanns det ingenting som jag tyckte verkade mer spännande än att bli ung vuxen. På killfronten var jag förstås lite sent utvecklad, det var inte förrän ganska sent som jag började spana in guysen på teve. Jag var däremot tidigt väldigt intresserad av att kolla in brudarna. Sökte väl efter förebilder antar jag.

Jag vill visa er vilka kvinnorna var, som enligt mig hade allt man kan tänkas önska. För er framstår de kanske som en brokig skara, och jag är beredd att hålla med. Här är dom i alla fall, min ungdoms hjältinnor.

Judy Jetson - kanske inte en kvinna i ordets rätta bemärkelse, men vilket jetsetterliv!

Kirsten Bennett - Charlies tjej i Ensamma hemma. Så jordnära, så klarsynt, så oförfalskad.

Becky - Uncle Jesse's fästmö i Huset fullt. Framgångsrik såväl privat som professionellt. Dessutom den snyggaste jag visste.

Sen har vi ju min all time-favourite, Sarah i Mauro-videon. Vilken kvinna. (Och så får man Orup på köpet.)

Vad skådar mitt norra öga?!

Patrick Ekwall i Singing Bee Celeb! Jackpot!

Men ska jag skippa Mammas Pojkar för det här??

Villrådighet.

Bra film blev dålig serie som blev grym skräptv

Minns ni filmen A few Good Men? På svenska: "På Heder och Samvete"? Tom Cruise som den unga ettriga advokaten och Jack Nicholson som den onda Översten på Guantanamo Bay?

Klassiska citat från filmen är:

"You don't need a patch on your arm to have honor"

....

"Lieutenant do you know what a Code Red is?

-Yes, I do.

...I want the truth!

You can’t handle the truth! "

....

"You don't want the truth because deep down in places you don't talk about at parties, you want me on that wall, you need me on that wall. We use words like honor, code, loyalty. We use these words as the backbone of a life spent defending something"

Ja, listan kan göras lång, vilken jla klassiker. TV4 Film kör den ibland och den står sig än som top notch i rättegångsfilm med klimax i slutet. Att det dessutom är navy-setting gör det inte sämre. Det enda man stör sig på är att inte demi moore och tom cruise får till det, klar sexuell spänning där asåååååååå!

Men men vad göra? Jo, man startade en tv-serie samma grej fast ändå inte.

Voila, enter JAG (Judge Advocate General) på svenska samma namn som filmen hette på svenska "På heder och samvete". Ut med hollywoodskådisarna och in med andra fräscha som passar i uniform.

Konceptet är enkelt, dom är advokater i flottan och varje avsnitt nytt case att lösa, självklart åker dom runt i hela världen i fetaste reklamen för US Navy. Kan ju tilläggas att serien faktiskt är sponsrad av dom men hey d va Top Gun också.

Serien är klassisk för ingen vill erkänna att dom ser på det, knappt jag själv och då har jag faktiskt legat i Navy och gillar advokatserier/filmer. Men den är bara too much. Så är det bara.

Jag hade just vänjt mig av med skiten (det var ju inte bra nånstans) när jag märkte att den går på vardagsnätter på TV8 och man kan ge sig faaaan på att det är nya avsnitt också! Jaha, då måste man ju kolla lite för att se vad som hänt i deras liv liksom, det nya är ju att dessutom ha en röd tråd i alla jla serier så även om avsnitten är fristående så måste man se för annars missar man nåt i totalstoryn om teamet. "va, är dom ihop nu?" typ

Så, ja jag kollar....igen....å det är grym skräptv.

Finns bara en grej att säga, honnör.

Eller, JAG, I salute you!

Return of the evil twin

Med anledning av tidigare inlägg om skådespelarbyten påminde Sara om ytterligare en intressant variant - rollfigursbytet. Jag har ägnat ett par dagar åt att googla på temat, men inte kommit fram till några fler bra exempel än det hon gav, trots att jag är övertygad om att det vimlar av dem. (Däremot blev jag djupt försjunken i Wikipedias detaljerade genomgång av karaktärer i Rederiet. Jag har pratat om det tidigare, men är nu mer än övertygad - den här serien måste ses om, från början till slut, under ordnade former.)

Hur som helst, det jag pratar om är alltså när en skådespelare försvinner ur serien för att sedan återvända i form av en annan karaktär (företrädesvis en ond tvilling). Det som föranledde min Rederiet-nostalgitripp var förstås Gaby Stenbergs roller i serien. Under första säsongen, 1992, spelar hon Reidars fru Elinor. (Enligt Wikipedia var Elinor "mycket olycklig eftersom Reidar bara jobbade och aldrig flyttade iväg som pensionär till Portugal med henne och slängde sig därför överbord på Freja i avsnitt 7".) 1994 dyker hennes tvillingsyster Beatrice upp, för att sedemera gifta sig med Reidar. Det var i denna roll som Gaby Stenberg stannade i serien till och med slutsäsongen 2000.

– Vi ingick äktenskap två gånger framför kameran. Just nu är allt bara tomt och vetskapen om att vi aldrig kommer att träffas igen gör mycket ont, sa Gaby Stenberg kort efter Gösta Prüzelius (Reidar Dahlén) död år 2000.

Kan ni hjälpa mig med fler exempel på skådespelaråterkomster i tv-serier? Jag hittade några förslag, men inget som jag kände att jag kunde relatera till.

Bästa programidén

Är så trött på debbatprogrammen som går nu. Bara massa besserwissers som inte lyssnar på vad den andre har att säga. Vore så mycket mer underhållande om de tog upp lite flummigare ämnen som detta om Selma. Varför skulle de inte kunna göra så? Just det!

Finns bara en Rusty! (men flera Hobie)

För att följa upp på Saras inlägg om skådespelare som inte passar in tänkte jag skriva lite om the mutha of all skumves. Skådespelarbytet.

Ni vet, man följer en serie och sen helt plötsligt är Hobie inte den där gulliga killen utan en annan knarkande ja ni hajar.

Vadå som man inte skulle märka? Ok, vi märkte. Tog ni nån lik? Ja ibland, ibland inte. Oftast är det helt dra mig på trissor jobbigt, såpass att man inte pallar mer...

Nedan är några exempel från filmens värld (med snodda citat från rolig amerikansk filmtidning):

1. Original: Edward Furlong in Terminator 2: Judgment Day Pinch-Hitter: Nick Stahl in Terminator 3: Rise of the Machines as John Connor Verdict: Sure, John Connor has gotten older (and wiser?) in the 12-interim between T2and T3, but might be point out that Furlong is actually older than Stahl? Perhaps Furlong was too busy freeing lobsters from grocery stories to reprise his role. At least the newest John Connor — Christian Bale in 2009’s Terminator Salvation — has the excuse of being older and more age-appropriate for the role than either Furlong or Stahl.
2. Original: Jodie Foster in The Silence of the Lambs Pinch-Hitter: Julianne Moore in Hannibal Verdict: Hannibal might not have a number in its title, but it’s a sequel without a doubt. Are we supposed to not notice that Foster, who won an Oscar for her role as Clarice Starling, is replaced by Julianne Moore? Moore won an MTV Best Kiss Award for her dangerous smooch with Hannibal the Cannibal. Woo!
3. Original: Anthony Michael Hall in Vacation Pinch-Hitter(s): Jason Lively in European Vacation, Johnny Galecki in Christmas Vacation, and Ethan Embry in Vegas Vacation Verdict: Chevy Chase and Beverly D’Angelo found time in their busy careers to do all four Vacation movies, but apparently each one of the Rusty Griswolds were busy. Guess they got too big for their britches? The character of Audrey Griswold shared the same fate.

Tävling: Vem kan komma på vem den tredje är ovan, Hobie, Rusty och????

Svar skickas till kommentatorfältet

Fysisk komik - nja tack!

Är det inte fascinerande att det verkligen finns kvalitetsskillnader inom dråpliga-hemmavideo-fadäser-tv-genren? Tabbe som tabbe, tänker man kanske, men icke!

Jag ägnar gärna nån timme då och då åt America's Funniest Home Videos, men TV4 Komedis motsvarighet Life's Funniest Moments är fullkomligt outhärdligt. Hur kan det komma sig? Föregås varje AFV-avsnitt av en noggrann urvalsprocess? Förmodligen. Och sen har vi ju det där med prispengarna i AFV, som sannolikt motiverar folk att skicka in fler bidrag. Men jag tycker ändå att det är märkligt att slapstick kan vara kul på en kanal och vedervärdigt på en annan.


Vilken typ av inslag gillar ni mest? Jag gillar bäbisar och djur som ramlar eller blir rädda, och djur som misslyckas med t.ex. att hoppa från en punkt till en annan. Jag gillar inte förberedda pranks eller filmer där människor lyckas, eller misslyckas, med knasiga strapatser. Jag tycker inte om djur som fajtas med större djur/människor. Jag gillar inte heller saker-i-skrevet-bitarna. Bröllopsfilmerna kan vara kul ibland, men då måste det vara nåt mer än att bruden ramlar på dansgolvet.

Intressant casting

Ibland förundras jag över rollbesättningen i vissa tv-serier. Särskilt när man ska porträttera familjer, och en person liksom sticker ut bland de övriga.

Mitt favoritexempel är Ruthie i 7th Heaven, som ser oerhört halvmulatto ut i en i övrigt ganska linblond all caucasian family.




Och sen har vi ju den där helt malplacerade typ indiska systersonen i Ugly Betty.

Båda skiljer sig liksom lite för mycket från sin omgivning för att man som tittare ska kunna undgå att reflektera över det. Och det måste ju rollsättaren vara medveten om, eller? Är det modigt eller idiotiskt att casta på det här sättet? Jag vet inte.

(När jag gör efterforskningar framkommer det att Mackenzie Rosman (Ruthie) tydligen är av cherokee-indiansk börd, och att Mark Indelicato (Justin Suarez) är puertorican/italian. Där ser man. Men ni fattar vad jag menar.)

Nördarnas afton

Vad tycker ni om Glee? Hittills är jag enbart besviken, vaddå tittarsuccé? Men jag tycker att det är fascinerande att hela skådespelarensemblens musikalnördighet lyser igenom. Den "populära sportkillen" - sååå inte trovärdig!

Otippad sympativändning

You go, Tim!

Allt är förstås relativt och måste ses i ljuset av omständigheterna. Men tänk att kombon slingad-blingad-gymoholic-bartender+slingad-stringad-rassemorsa skulle gå hem hos mig!

Reko-Gerd och Reko-Christian är ju bara ett par fööör trööökigt intestsägande lamisar med konstiga idéer om vad som skulle kunna vara bra på pappret.

Freak show-Naima och plutmuns-Bobby är ju kul, men mer på ett "jag skrattar åt er"-sätt än nåt annat.

Rapport från Paradiset - citat endast!

"jag tror folk uppfattar mig som flirtig men jag är mer vahetere.....trevlig"

"man kan ju liksom slå ihop ett och ett å så blir d....två"

"stefan, vem gillar du sämst här? - dig"

Ses imorrn Farsta Pavel Hotel

Mr. Chips

Du vet att du vill kolla!

Är rätt förvånad över att Paradise Hotel får se dagens ljus igen denna gång på min favvo kanan Tv6. Ny säsong alltså inga repriser. Minns att det var den såpan man inte kunde hitta någon man gillade. Alla var totalt Borås. Lär inte följa det i år heller men ett avsnitt måste man väl klämma. Nytt för i år är tydligen att de gökar utan täcke och i Svt 2 så att säga.

Hoppas på mycket snabba linnen och tatueringar plus att de går på flaskan rätt tidigt.

TV6

Mellan programmen brukar kanalerna ha en trist person eller skylt som säger att "snart är det nyheter". Kvalitets-tv.

Men TV6 "kanalen för den yngre ironiska generationen" har tagit detta ett steg längre. Hallåan är tokrolig, på riktigt tokrolig. Så störig så jag gillar det numer efter 19,000 gånger.

T.ex. sändes 2 avsnitt av Simpsons häromdan. När det första var slut sa han: "och snart blir det mer Simpsons men först reklam". Inte så kul tycker du. Nä, men efter reklamen lät det något såhär: "för dig som väntar på bla bla får du vänta för nu kör vi mer Simpsons, ja jag sa ju det innan reklamen bla bla".

Ett annat exempel är när dom kör en trailer på en trött film. Dom vet liksom att det är Skräp-tv och hymlar inte med det. "Den roliga hallåan får rycka in och köra nåt kul" säger man på morgonmötet sippandes på en mocca chicca lacka fetta tall grande lattucino (säkert i nåt jla pr-kommunikationsglasrum där det är såååå jla MEDIA - stay in school kids don't do drugs and media)

Klipp till bild på Milla Jovovich eller nåt i nån galen sci-fikalkonrulle och så får man roliga hallåan som säger: "vill du se milla sparka rymd-butt i galen frilla? onsdag kl21!"

Skräp-tvs okrönte konung, TV6-hallåan....I salute you

Mr. Chips

Då så, bildspecial

Veckans poll talar sitt tydliga språk. Jag ger er det ni vill ha. Håll till godo:

Olika referensramar

Ibland skäms jag lite över hur skräp-tv-skadad jag är. Varje gång någon berättar att de tittat på Debatt - det slår aldrig fel - blir jag i två sekunder überintresserad för att min hjärna tolkar det som att personen i fråga snackar om nån spännande femman-dokumentär/MTV-reality show.

Hitler-TV

Asså lite osmakligt kse, men ändå klart intressant och störigt. Har ni provat zappa runt lite vid 23-snåret en vardagskväll? Klart som korvspad kommer ni då zappa förbi lite krigsbilder i svartvitt från troligtvis 2a världskriget.

Det är ju liksom lite Hitler-tv hela tiden. Inte för inte tycker jag om det. Klart lärorikt och ofta intressant för att inte prata om nyttigt för folk att se.

Mellan varven av dessa krigsbilder brukar det vara the occasional färgbild, oftast när Adolf samt lite klassiska höga militärpolare glider runt vid ett slott med en hund och klart nervösa/skitskraja brudar i närheten.

Sen klipper vi till nån äldre herre (krigsveteran eller fd hög allierad militär) som berättar i mysig BBC-setting som ger intressant flavour till bilderna och "gör det verkligt". Ofta ganska intressant det med.

Det underliga är dock det här:

• Hur intressant är det här? svar: mycket
• Hur viktigt är det här? svar: mycket
• Hur mycket finns det att berätta? svar: kör på, finns inget annat man bör nöta på tv som det här ämnet.
• Hemskt? Ja.
• Bra? Ja!!!!

Ok, men hur mycket kan man dryfta det här? Tydligen rätt mycket och rätt ofta för sug på de här dokumentärerna:

1. Hitlers kvinnor
2. Hitlers närmsta män
3. Hitlers första dagar
4. Hitlers sista(?) dagar
5. Hitlers mat
6. Hitlers största slag
7. Hitlers hemligheter

Hitler-tv helt enkelt. Skit i att dom slänger in samma svartvita bilder på nån kanon från nåt slag som troligtvis inte har med saken att göra, helt ärligt hur mycket rörliga bilder kan det finnas direkt från fronten 1939-1945?

Inte konstigt att det känns som man sett det förut men ändå tittar vidare.

Jag säger, bra kvalitets-tv i skräp-tvformat. Mer sånt...

Nu utbildar vi alla en gång för alla, och sen gör vi ett varv till för det här är viktigt.

History och Discovery (TV4 brukar vara bra dom med va) - I salute you!

Tack B Gott & Blandat för uppslaget till detta inlägg.

Mr. Chips

Den tvetydiga dialogen

Har ni tänkt på hur ofta vi förväntas läsa mellan raderna när vi tittar på teve? Ibland upplever jag att dialogen totalt förlorat sin historiebärande funktion. Merparten av budskapet förmedlas istället allegoriskt, genom anspelningar och insinuationer. De faktiska samtal som äger rum är så smockfulla av symbolik att det blir löjligt. Manusförfattarna verkar ha fått dille på metaforer, och låter karaktärernas sanna intentioner och känslolägen uttryckas genom mer eller mindre vaga hänsyftningar. Dessutom verkar författarna ha fått för sig att personernas innersta väsen bäst förmedlas genom oneliners i just denna typ av ordväxling. Helknasigt, och inte ett dugg trovärdigt, om ni frågar mig. Det är inte normalt att vara så välformulerad, kvicktänkt och självmedveten i prekära lägen.

Jag ska ge ett förtydligande exempel på vad jag menar: Igår såg jag några minuter av ett Las Vegas-avsnitt. Bruden (som jag tror heter Sam) hade just bjudit upp en het snubbe på rummet. Trots att jag missat upptakten förstod jag att det liksom var lite risky för dem att hänga med varandra på nåt sätt. Det var uppenbart att de hade the hots för varandra, men det fanns nån bakomliggande, känslomässigt grundad problematik som jag inte riktigt greppade.



Sen utspelade sig följande dialog:

HET DUDE: Varför har du resväskorna packade?

HET BRUD: Det har jag alltid. Jag är inte en flicka som rotar mig.

HET DUDE: Man vet aldrig om ett bättre erbjudande dyker upp…

HET BRUD: Exakt…

Samtalet avbryts av ett viktigt telefonsamtal, som får till följd att duden måste lämna hotellet.

HET DUDE (PÅ VÄG UT): Packa upp väskorna!

HET BRUD (ROPAR EFTER DUDEN): Jag packar ALDRIG upp!

Close-up på hennes ansikte när hon tittar på väskorna (underförstått: ”Tänk om det här är en dude att satsa på?!").

Min fråga till er är: Hur ofta utspelar sig sådana här samtal i verkligheten?

Ännu mera sexy looks

Tack Elsa, som påminde om ytterligare en flitig kisare - Ed Westwick, Chuck Bass i Gossip Girl. (Fler kommentarer tack, vi gillar sånt!)



Det finns utan tvekan en hel uppsjö skådisar för vilka sängkammarblicken är regel snarare än undantag. Jag har förstått att Chuck, och resten av den manliga G.G.-ensemblen, är himla poppis, inte minst hos brudarna. Så Westwick gör uppenbarligen någonting rätt, men vad?

Kan det faktiskt vara så att det är kisandet som får den kvinnliga publiken att smälta? Personligen tycker jag att skådespeleriet kan bli lite onyanserat av för mycket av denna vara. Karaktären tappar trovärdighet genom att konstant göra anspråk på att vara sexigt mystisk. Vad tycker ni om sängkammarblick 24/7? Rösta till höger! (Kom igen! Gör det då!)

Uppföljare på natten

En klassisk skräptv-kväll sker just på kvällen. Eller snarare på natten. Det är ju då definitionen av skräptv sänds. Lite fusk att referera till det som skräptv eftersom det per definition är färre som tittar och kanalerna därför lägger skräpet (och porren) då.

Men ibland är det soft (dvs alltid) att se på lite tv mitt i natten, säg 02.00 och framåt, helst på vardagar. Man tänker "det går väl nån halvbra film, säkert en jag sett förut och som man kan slökolla på eftersom man vet vad men får"...

Så glider man in på text-tv sidan 650 (SVTs text-tv kicks ass, har alltid gjort, kommer alltid göra) och ser efter vad som är på.

Å SÅ MÖTS AV DESSA SUNKIGA UPPFÖLJARE, WTF!!!!

Första filmen var en box office succé, men uppföljarna var sådär, och de filmer där man av någon konstig anledning lyckats göra fler än 2 filmer kommer inte vara dyra att köpa in för tv-kanalerna.

Därför kan du ge dig f-n på att del 3 och framåt i alla klassiska filmserier går på natten.

Vad är problemet tänker läsaren...jo, sa Bill: problemet e att man e lite trött och märker inte att det är film 5 i serien som går. Man ser kända skådespelare och känner igen filmen och tänker, "ja den här kan jag se". Efter 2 min märker man att det dock ej är den bra första eller andra delen, utan snarare den helt kalkonaktiga 5e delen.

Men då är det försent, för en sann skräp-tvnarkoman fastnar i sin skräp-tv ca 2min in på en film eller ett program...

Så där rök en natt till, och dagen efter måste man köra 12 tall mocca vanilla creme de la creme super frappucino latte för 45 kr styck, och självklart köper man en trött kanelbulle också.

Surt, sa Bull.

Tacka vet jag Måns.

Ernst-Hugo, jag saknar dig.

Som botemedel för er som kollar tv sent, rekommenderar jag faktiskt MTV. Se After Hours eller nåt liknande, bara musik, oftast ganska bra sådan. Finns hopp även för den kanalen.

Mr. Chips

Hjärtskärande

Har ni sett Inlåst på fyran?

"Ett gäng unga killar som har hamnat i klammeri med rättvisan går frivilligt in i ett fängelse. Där väntar en tuff fängelseledning och ett gäng före detta fångar som hoppas få ungdomarna på rätt spår igen."



Jag har sett massa reklam, och tänkt att programmet verkar både risigt och ruttet. Men nån natt när jag inte kunde sova fastnade jag framför en repris, och nu är jag hooked! Jag kan inte påstå att det är kvalitets-TV, men pojkarna alltså - världens gulligaste. Och all denna male bonding som försiggår mellan killarna och ex-consen. Jag döör. Vill bara ta hem hela bunten (pojkarna, inte gamlingarna) och dricka saft och äta bullar. Jag vet inte vem som är min favorit, men när Levi (längst ner till höger) körde Adebisi-looken höll jag på att smälla av. *Gulle!*

Robinson var min livlina

När Robinson kom till Svt för drygt tio år sedan var det bland det största som hänt mig och mina vänner vad gäller tv underhållning. Varje fredag samlades vi hemma hos någons föräldrar för att andaktsfullt följa dramatiken på Kau Lak. Allt var nytt och modernt förutom Jon Rekdals vinjett som vi tyckte lät "OOH SO `97". Flera klassiska citat från första säsongerna använder jag fortfarande. Favoriten är " Nätet är min livlina" tätt följt av "Du är arg som en gravid Cobra". Det här var på den tiden jag var fattarusoldat långt ut på vänstervingen. Därför hade jag mycket kul åt denna hemringning. Vi älskar dig Bröli

Gråt vs skratt tv

Gråt tv är enkelt. Se House, få klumpen i halsen. Se Vita huset, få klumpen i halsen. Skölj, upprepa och sen lite balsam på det. Man vet liksom inte vad man får....vill man se gråt-tv så får man kanske inte se det. Vill man se drama får man inte heller se det ibland utan det blir gråt-tv...

"vafan jag vill se kvalitets-tv, inte gråt-tv nu mår vi dåligt"

Å ännu svårare är det med skratt tv, dvs "nu vill jag se nåt roligt, säg en komedi, sitcom eller nåt av Jackass-gänget (obs ironi)"

Det finns få serier som är roliga på beställning. Visst, Simpsons och Family Guy ligger bra till men handen på hjärtat: hur ofta skrattar man på riktigt? Visst, man ler lite ibland men väldigt sällan ligger man på golvet och vrider sig. Det var bättre på Hylands tid...

Nä, tacka vet jag skräp-tv. Vill man ha gråt eller skratt i lagom dos slänger man på lite American Inventor, s'got talent eller Jakt och Fiske och vet inte om man ska skratta eller gråta.

Skräp-tv.

I Believe.

Mr. Chips

En blick säger mer än tusen ord

Jag kan ibland störa mig på skådisar som kisar överdrivet mycket och ofta i syfte att signalera känslighet alternativt sexiness alternativt (allra vanligast) kombinationen av dessa två sinnesstämningar. Två tydliga exempel på tv-skådisar som missbrukar kisandet är Neve Campbell (ingen har väl missat att ZTV kör repriser på Party of Five varje dag?!) och Chad Michael Murray, alltså Lucas i One Tree Hill.












Undrar om de tog acting classes av samma lärare.

En som tveklöst har drivit kisandet alldeles för långt är French Stewart i den vidriga serien 3rd Rock from the Sun. Tidigare förmodade jag att det bara var i just rollen som Harry Solomon som han lade sig till med denna gimmick, men efter att ha sett honom i andra roller kan jag bara konstatera att kisandet liksomär hans grej. Jag förstår inte hur han får jobb. Han ser ju fan inte riktigt klok ut!

Det är inte alltid lätt

Det växande utbud av tv-kanaler som präglat min generations uppväxt har resulterat i att vi har utvecklat en speciell förmåga att överblicka flera olika händelseförlopp parallellt. De flesta i min åldersgrupp har inga problem att samtidigt hänga med i poängjakten i Vem kan slå Filip och Fredrik, våndas över de ensamma mammornas strapatser och dessutom försöka förstå vad Osbournes reloaded egentligen går ut på. Ett gediget tv-tittande har begåvat oss med en dignande repertoar av presumtiva händelseförlopp, och vi har inga större problem att fylla i de luckor som uppstår när vi växlar mellan olika kanaler.

Det simultana tittandet underlättas förstås av reklampauserna, som i detta avseende är ett välkomnat inslag som ökar möjligheterna att bilda sig en uppfattning om ett programinnehåll utan att gå miste om så mycket av intrigen i ett annat. Åratal av tv-tittande har gjort att man lärt sig hur reklampauserna är fördelade i de olika kanalerna, och hur man utnyttjar dem mest fördelaktigt. (Att det bara är femman som insett värdet i att undvika reklampauser mellan olika program är för mig en gåta.)

Jag har sedan länge ansett mig själv vara en mästare i denna konst, och betraktat talangen som integrerad i min person. Men igår hände något. Jag fick känna på hur svårt det är att hänga med i svängarna om man inte besitter förmågan. Anledningen till den totalförvirring som faktiskt infann sig igår var ett ovanligt likriktat programutbud kanalerna emellan. (Eventuellt förstärktes oredan i mitt huvud av extrem tröttma). Femman visade en film med Dustin Hoffman och Gene Hackman. Samtidigt hade Hoffman en framträdande roll i en film på Svt. Och Gene Hackman spelade med i en film på sexan.



Jag var fullkomligt oförmögen att skilja de olika intrigerna åt. (Borde inte han infinna sig i rätten vid det här laget? Vad är det för skum julfest helt plötsligt? Varför har han konstiga superhjältekläder på sig? Vem fan är god och vem är ond?) Till slut blev jag tvungen att stänga av apparaten.

Trots att det ibland kan kännas skrämmande när saker och ting inte fungerar som de brukar, är jag övertygad om att det som hände mig igår var nånting positivt. Det är viktigt att påminnas om att mina sätt att uppleva saker inte är allmängiltiga. Det som jag betraktar som okomplicerat är inte nödvändigtvis okomplicerat för en annan person. Att då och då ta del av andras verkligheter är lärorikt, och det är berikande att se saker från andra synvinklar. Det är en komplex värld vi lever i, glöm aldrig det!

Mamma

Tre snabba tankar om Mammas pojkar

Är det inte lite konstigt att ingen av killarna verkar bry sig nämnvärt om huruvida tjejerna och mammorna kommer överens? "Det är ett plus i kanten". Faller inte hela konceptet lite?

Är det bara jag som äcklas lite av hur mamma Susanne smeker sin halvnakne son Tim framför spegeln och väser "Du är SKIT-snygg"?

Är det inte provocerande att alla killar säger "Du är jättefin ikväll" med mjuk stämma, till samtliga tjejer under utröstningsceremonin? Och att det typ är det enda de säger?


Kolla förresten gärna in Susannes sminkskola på TV4.se. "Ser du fräsch och bra ut så har du nog lättare att få kontakt med folk."

Missa inte veckans omröstning här till höger! Vem vill du helst ha som svärmor?

Ingen vill dejta en slarver

I söndags eller när det nu var såg jag lite av Ensam mamma söker för första gången den här säsongen. Det är egentligen inte riktigt min typ av program, jag blir så illa till mods och lider med alla inblandade - mammor, ungkarlar, barn, kamerateam, ja hela bunten. Well, hur som helst, ensamma mamman Ulrika skulle hälsa på hos bartender-Miguel, och kolla in hans hem. Det var, som väntat, en riktig ungkarlslya – obäddad madrass direkt på golvet, kläder och kanske nån gammal pizzakartong på golvet. Inte så ombonat, liksom (”sporadiskt” (???) och ”ostädat” enligt Expressen). I alla fall, synen av oredan ledde till en chock-skratt-attack, och sen ba ”Eh, Ulrika tänker INTE sova hos Miguel ikväll. NEJ!”.

Så igår kollade jag lite på ett gammalt Vänner-avsnitt där Ross dejtar en skitsnygg tjej som har det stökigt hemma. (Joey dejtar f.ö. FBI-agent Emily Prentiss från Criminal Minds, med 90-talsfrilla.) Han, Ross alltså, anstränger sig verkligen för att härda ut, men tillslut får han nog, och måste dumpa hetingen. P.g.a. lägenheten. Jag tog en snabb jämförande titt omkring mig: papper på golvet – check, gammal chipspåse på bordet – check, klädhög på soffan – check, tvättade kläder på tork – check.

Sen skurade jag golvet för första gången sen jag flyttstädade min gamla lägenhet för sex och ett halvt år sen. Nu ska vi se hur det går.

Gå hem och lägg dig Soff-i-propp!

Jag spyr på dina "gulliga sexy dresses"!

Soff-i-propp = min värsta.
Gulligt sexigt = mitt äckligaste.

Jag måste såklart kolla på Nöjespokalen för att se om jag kan bättre än de tävlande. Det kan jag ofta. Men inte alltid. Jag kan stå ut med Wahlgren-klanens idioti och den skumma incestuösa vibb som är extremt påtaglig från start till slut i varje avsnitt. Men Soff-i-propp är bara too much alltså. Främst är det ju personligheten som är vidrig, men föreställ er det här: körsbärsberlock, push-up, stoooor rosett mitt fram, latextights, mysiga armvärmare med fler rosetter, höga klackar och korta kjolar. Enough is enough!

Men vad tusan gör Niklas Strömstedt där egentligen?

Minnenas television IV

Kommer ni ihåg den här? Han lackar redan vid Cafe au lait.

Stämning

Ibland stöter man på folk som gärna vill berätta om deras "urgoda och enkla" recept utan att någon bett om det.Oftast i fikarummet ibland på Kron. Det och män som oombett smyger upp och börjar massera tjejer är bland det värsta jag vet. Kanske också folk som sätter sig på huk bredvid en för att "sno en någon minut".

Nu vet jag var dessa psykon fått sina recept ifrån.




Tack Kikki. Det var urgott!

Senaste nytt

Hot ass Unni!

"Vem är jag?"

Människan är en varelse som av naturen söker samband i den kaotiska verklighet som kallas livet. Genom att skapa igenkännbara mönster försöker vi hitta vår plats här på jorden. Det är i förhållande till vår omvärld som vi definierar oss själva och skapar vår identitet. Felaktiga antaganden är en naturlig del i denna process, och slutsatser som man tagit för sanna måste revideras gång på gång. Det är så vi lär oss förstå oss själva. Det är så vi behåller drivkraften och motivationen att söka vidare efter svaren på livets stora gåtor.

Lärdomar under resans gång:










Luke och Matthew Perry är inte bröder.







När det gäller Linda Perry är jag osäker. Någon som vet?





















Trots de vilseledande, karaktäristiska ögonbrynen är inte heller Peter Gallagher (Mys-Sandy i O.C.) och David Gallagher (ettret i 7th Heaven ) släkt.

Paul Shaffer

Det är alltid kul att lära sig saker. En sak som jag inte visste för ett år sen, men som jag vet nu, är att den här duden

har skrivit den här låten

När jag fick höra talas om det här kunde jag knappt tro mina öron! Jag tyckte att det var ungefär det roligaste jag nånsin fått veta. Nu tycker jag att det är helt självklart. Allt annat skulle kännas konstigt. Är det inte fascinerande hur snabbt hjärnan anpassar sig efter ny information ändå!?

En sak som jag inte visste om Paul Shaffer för fem minuter sedan, men som jag vet nu, är att han är uppvuxen i höstens hetaste provins.